Jag har glömt hur det är att vara morgonmänniska. Hur underbart det är. I grund och botten är jag en morgonmänniska, har jag bara en tid eller ett mål så är det inga problem. Att se solnedgångar är som balsam för själen men faktum att soluppgångar är precis lika underbart. Jag va uppe innan klockan sex idag och tog mig en tur ute i det vackra vädret. Färgerna blir så mjuka och behagliga trots allt hårt runtom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 Tyck till!:
Skicka en kommentar